Roman!

Hej! här kommer första kapitlet på min och Saras roman kommentera gärna!!

KAPITEL 1. TUSEN GALLOPERANDE HÄSTAR.

Det var en blåsig höstdag 1474. Jag var påväg till kyrkan för att hälsa på far. Far hade gått med i kyrkan för att vaka över min dödssjuka mor.
Hon låg i pesten...
Jag skulle aldrig glömma dagen då mor blev sjuk. Hur hon låg där hjälplös på golvet, likblek i ansiktet. Svetten rann ned för hennes panna, hennes ögon var uppspärrade och hjärtat bultade som tusen galloperande hästar.
Jag hade varit och köpt bröd och då jag kom in genom dörren och såg henne liggandes där på golvet förstod jag direkt. Far var inte hemma då, så jag sprang ut på gatan och skrek efter hjälp. Jag blev förtvivlad då ingen kom. Jag visste inte vad jag skulle göra så jag föll ihop på marken och började gråta. Jag skulle aldrig glömma den dagen.
Jag gick längs kyrkogården och tittade på gravstenarna och tänkte att snart ligger mor där. Jag hörde far ropa mitt namn. "Katarina Margareta Jönsdotter kom genast hit! Du är försenad till dina böner."
Det var bara när far var arg som han använde hela mitt namn. Egentligen kallades jag för Katrin.
Jag blev röd i ansiktet och sprang mot far.
"Förlåt far" sade jag.
Far fnös och tog tag med sina händer runt min handled och drog in mig i kyrksalen.
Där inne satt enbart några få personer.
Jag satte mig på en ledig bänk och började sjunga med i sången.
Jag satte ned mina fötter på det kalla stengolvet, det luktade unket och luften var tjock.
På bänken framför mig satt Björn. Hans långa, mörka, stripiga hår var uppsatt i en slarvig tofs. Jag lutade mig fram mot honom och viskade hej.
"Hej" viskade han tyst tillbaka.
Sången tog slut och prästen började prata om Gud, förmodligen, jag var inte så bra på latin.
Jag suckade och lutade mig mot bänkens ryggstöd.
Prästen sade amen och alla knäppte händerna och bad en tyst bön.

DET VAR KAPITEL 1 JAG HOPPAS ATT NI GILLAR DET KAPITEL 2 KOMMER SNART!!

Kramisar Ida <333