Nytt kap.. på "Romanen"

Hej, jag är jättenervös inför imorgon men jag försöker att inte tänka på det.
jag tänkte publicera ett nytt kapitel på Romanen så varsågoda...

KAPITEL 1. DEN VITA KANINEN.


Jag var påväg till farfars gård. Det duggregnade och himmelen var mulen.
Jag hörde någon komma springande bakom mig och snodde runt.
"Hej, Katrin!" ropade Björn och kom rusande emot mig.
"Hej" sade jag.
"Följer du med till sjön?"
"Vet inte... Jag lovade farmor att hjälpa till med tvätten."
"Snälla..."
"Okej då, en liten stund." sade jag och vi vände oss om och gick tillbaka.


                      ***


Vi satte oss ner på en sten och tittade ut över havet. Det började bli mörkt.
"Jag har glömt farmor!" sade Katrin plötsligt och reste sig upp.
"Jaha" sade jag och tittade upp mot henne.
Katrin vände sig om och började småspringa mot skogen.
Jag satt kvar och lät henne försvinna bort bland träden.
Jag såg ut över havet och tänkte på första mötet med Katrin.
Det var för tre somrar sedan, den varmast dagen på året.
Jag var ute och provade min nya pilbåge. Jag hörde något prassla i buskarna, en liten vit kanin hoppade fram. Jag spände pilbågen och siktade på kaninen. 
Kaninen bara satt där och tittade på mig, jag skulle precis skjuta iväg pilen då jag hörde en ljus röst som skrek, "Nej skjut inte!" En liten flicka rusade fram och ställde sig framför kaninen. Hon hade långt, lockigt, rödblekt hår och stora ljusblå ögon. Hon var prydligt klädd i en korallröd klänning med beige spets.
Jag tittade på den lilla flickan, hon såg väldigt rädd ut och jag förstod inte vad hon gjorde vad hon hade i skogen att göra.
"Är det din kanin?" frågade jag.
"Nej men det är inte bra att skjuta djur för nöjes skull" sa hon allvarligt.
"Det ska inte du bry dig om, Stumpan" sade jag och fortsatte att sikta mot kaninen, flytta på dig nu så att pilen inte träffar dig."
Flickan lade händerna i kors och såg mig djupt in i ögonen.
"Skjut då." sade hon.
Jag spände pilbågen, flickan stod kvar i samma position men hon såg rädd ut.
Jag suckade och sänkte bågen.
Någon ropade långt borta bland träden "Katarina, Katarina!"
Flickan ryckte till och sprang iväg...


SÅ DET VAR DET HOPPAS ATT NI GILLAR DET NU SKA JAG ÅKA OCH DANSA!!


Kramisar Ida <333